Det var kallt, mycket kallt…

Det var kallt, mycket kallt i vattnet när jag skulle lära mig att simma. Vi hade suttit i sanden och fått öva på ”bentagen” genom att dra upp våra hälar mot kroppen och vinkla ut fötterna i 45 grader och trycka ifrån. Huttrande med blåa läppar och med skakande tänder, simmade jag innanför den stora bryggan. På den ”säkra sidan” bottnade jag utan problem och trots kylan, hade jag kontroll. 

Jag lärde mig bröstsim och flyta på ”säkert djup”. Efter några dagars övande kom den stora dagen när vi skulle ”simma upp” på ANDRA sidan bryggan. Där vattnet var skrämmande blåbrunt och mörkt.

Pirrig klättrade jag ner för stegen och med vatten upp till hakan, stående på tå, nuddade jag precis botten. Jag plaskade iväg med ”panikartade simtag” och med stor ansträngning kom jag framåt. Efter ett oräkneligt antal kallsupar orkade jag inte mer och satte ner mina fötter. Rädslan var stor och paniken kom. Mina tår var maximalt utsträckta när de nådde leran och med hög puls fick jag flämtande tag i den säkra bryggan igen.

Jag höll mig krampaktigt fast, samtidigt som jag såg hur några av mina klasskamrater hoppade från ”trean” på hopptornet längre ut. De ropade nedsättande om oss nybörjare.
De stojade och skrattade högt, precis innan de plumsade i vattnet som kanonkulor.

I en del arbetsgrupper som jag arbetar i pratar vi om återkoppling. Det är inte helt ovanligt att någon tycker feedbackträning är larvigt och slöseri med tid. Jag har hört nedsättande uttryck i stil med följande: 

–Men hur svårt ska det vara att säga ifrån om något är fel?

-Öppna munnen om du tycker något, för F*N! -Här har vi ju högt i tak!

När jag hör den sortens kommentarer av någon ”bakåtlutad och självsäker” typ, tänker jag på de som hoppade från hopptornet. De som skrattade åt oss andra nybörjare.
Hade de glömt bort hur det var när de tog sina första simtag?

Tänk om de ”tysta” personerna runt bordet aldrig övat på att säga ifrån eller ge återkoppling till andra? Den som tycker det är ”så lätt och självklart” har ett STORT ansvar att vara en fast punkt åt den som gör osäkra och tveksamma försök att ge eller ta emot återkoppling.

Det har visat sig att det är inte alltid de som pratar snabbt och högt, som har de bästa idéerna.

I dag vågar jag hoppa från ”femman” om jag får hålla dig i handen och framför allt är jag inte orolig för om jag ska klara av att simma när jag väl hamnar i vattnet.

Vill du läsa om vad våra kunder tycker om att jobba med oss? 
http://xn--skickliggra-zfb.se/kunder/referenser/