Var vikingarna ”dumma i huvudet”?

Vilken kunskap som var sann förr skiljer sig från den som är sann idag. Vad bygger du själv din kunskap på – och hur kommer det att värderas i framtiden? Anders Lundin, expert inom kommunikation och värderingar reflekterar över hur sanningar skapas och varför. 

Åska uppstår när guden Tor blir arg. Då åker han runt på sin vagn bland molnen och slår med sin hammare. Hur kunde vikingarna vara så dumma att tro att det var Tor? 

Idag vet  vi att åska oftast bildas i kraftiga bymoln. I molnen råder starka uppvindar som växer snabbt på höjden. När molnet växer uppstår en separation av elektriska laddningar så att den nedre delen av molnet blir mest negativt laddad och den övre delen positivt laddad. 

När 1000 år har förflutit kan vi skratta åt dåtidens tokiga förklaringsmodeller. Allt är så enkelt när man kan eller vet hur saker och ting hänger ihop.

Vikten av att skapa sanna förklaringsmodeller

Det finns människor som blivit hånade av sin samtid för sina observationer och slutsatser. Framför allt när de ifrågasatt samtidens ”sanningar”. Någon eller något har oftast blivit hotat av den nya kunskapen. Därför blir det extra viktigt att den vetenskapliga teorin får råda. Det vill säga att få fram belägg för att kunna hävda något. Att skapa en hypotes, testa i experiment eller undersökningar, beskriva och redovisa sina fakta, så att det går att upprepa testen igen.

Det är också viktigt att forskarna kritiskt granskar sin egen forskning och uttrycker sina tankar om troliga slutsatser.  Allt för att underlätta för framtida  studier. Om flera olika observationer eller hypoteser bekräftar grundhypotesen kan den i förlängningen bli verifierad och bli en allmänt accepterad sanning. Då skapas den mest troliga förklaringsmodellen. 

Tidsmaskinen in i framtiden

Vilka av dagens förklaringsmodeller kommer människor att skratta åt om 1000 år? Och vilka kommer att vara kvar? Zooma ut och fundera inom områden som hur vi organiserade våra samhällen, hur vi fördelade makt, hur vi hanterade vår miljö, hur vi sorterade upp människor på olika sätt, hur vi tänkte och hur vi handlade. Hur våra ledare fick sin position, vilken typ av människosyn som rådde och hur medarbetarskapet utvecklades.

Med tanke på åskan; ännu vet man inte hur separationen av de elektriska laddningarna går till. Den mest troliga förklaringsmodellen är att moln/regndroppar och snöflingor rör sig i molnet med olika hastigheter. Forskning pågår för att mer exakt få reda på, hur åskan verkligen uppstår. Alltså finns det saker vi inte vet allt om idag. 

Vad bygger du din kunskap på? Vad består den kunskapen av? Och kommer vårt och ditt sätt att tänka vara kvar om 1000 år? Hur vet du, det du vet? Tänk om du sprider sanningar med din ”hammare” som gör att framtiden kommer att benämna dig som ”Tor”…

Vilken kunskap som var sann förr skiljer sig från den som är sann idag. Vad bygger du själv din kunskap på – och hur kommer det att värderas i framtiden? Anders Lundin, expert inom kommunikation och värderingar reflekterar över hur sanningar skapas och varför. 

Åska uppstår när guden Tor blir arg. Då åker han runt på sin vagn bland molnen och slår med sin hammare. Hur kunde vikingarna vara så dumma att tro att det var Tor? 

Idag vet  vi att åska oftast bildas i kraftiga bymoln. I molnen råder starka uppvindar som växer snabbt på höjden. När molnet växer uppstår en separation av elektriska laddningar så att den nedre delen av molnet blir mest negativt laddad och den övre delen positivt laddad. 

När 1000 år har förflutit kan vi skratta åt dåtidens tokiga förklaringsmodeller. Allt är så enkelt när man kan eller vet hur saker och ting hänger ihop.

Vikten av att skapa sanna förklaringsmodeller

Det finns människor som blivit hånade av sin samtid för sina observationer och slutsatser. Framför allt när de ifrågasatt samtidens ”sanningar”. Någon eller något har oftast blivit hotat av den nya kunskapen. Därför blir det extra viktigt att den vetenskapliga teorin får råda. Det vill säga att få fram belägg för att kunna hävda något. Att skapa en hypotes, testa i experiment eller undersökningar, beskriva och redovisa sina fakta, så att det går att upprepa testen igen.

Det är också viktigt att forskarna kritiskt granskar sin egen forskning och uttrycker sina tankar om troliga slutsatser.  Allt för att underlätta för framtida  studier. Om flera olika observationer eller hypoteser bekräftar grundhypotesen kan den i förlängningen bli verifierad och bli en allmänt accepterad sanning. Då skapas den mest troliga förklaringsmodellen. 

Tidsmaskinen in i framtiden

Vilka av dagens förklaringsmodeller kommer människor att skratta åt om 1000 år? Och vilka kommer att vara kvar? Zooma ut och fundera inom områden som hur vi organiserade våra samhällen, hur vi fördelade makt, hur vi hanterade vår miljö, hur vi sorterade upp människor på olika sätt, hur vi tänkte och hur vi handlade. Hur våra ledare fick sin position, vilken typ av människosyn som rådde och hur medarbetarskapet utvecklades.

Med tanke på åskan; ännu vet man inte hur separationen av de elektriska laddningarna går till. Den mest troliga förklaringsmodellen är att moln/regndroppar och snöflingor rör sig i molnet med olika hastigheter. Forskning pågår för att mer exakt få reda på, hur åskan verkligen uppstår. Alltså finns det saker vi inte vet allt om idag. 

Vad bygger du din kunskap på? Vad består den kunskapen av? Och kommer vårt och ditt sätt att tänka vara kvar om 1000 år? Hur vet du, det du vet? Tänk om du sprider sanningar med din ”hammare” som gör att framtiden kommer att benämna dig som ”Tor”…

Tänk om alla skulle vara ”sköna, coola och härliga typer”, vad skulle hända då?


Tänk om alla skulle vara ”sköna, coola och härliga typer”, vad skulle hända då?

Jag kliver ut på gatan utanför mitt hus. Jag har precis läst min morgontidning som någon burit ut.  På gatan är det snöröjt av någon annan. Jag kör in mot stan och stannar till för att köpa en kaffe från någon som jobbar på den 24/7 öppna macken.

Jag parkerar och kliver in hos min kund och blir mött av någon i receptionen. När jag kommer upp till fjärde våningen är det någon annan som visar mig tillrätta och frågar om jag vill ha kaffe.

Efter mötet åker jag iväg till en mässan där jag ska föreläsa. På plats i salen möts jag upp av en ljudtekniker som någon sett till att hen är på plats.  Sen kommer sekreteraren som bokat mig och undrar om jag behöver något.

På lunchen efter föredraget äter jag maten som någon lagat till och blir serverad av någon har det som yrke.

Jag hälsar på en bekant på sjukhuset som blir ompysslad av någon sjuksköterska. Min vän ligger i rena lakan som någon har tvättat. På vägen ut möter jag en städare som moppar golven rena. ’

På väg till nästa möte

På väg till nästa möte springer jag in på livsmedelsbutiken och handlar. Jag betalar någon som sitter i kassan.  Utanför håller några på att laga gatan och några andra kör bort gruset på en lastbil. En buss körs av någon och den stannar till och en skolklass kliver av med några lärare.

Framför TV på kvällen funderar jag över alla dessa ”någon”.  Vad skulle hända om inte majoriteten av oss människor dagligen gick till sina jobb och fixade för oss andra?

Alla dom som aldrig får uppskattning, blommor eller applåder. Alla dom som läser på Facebook om råd från framgångsgurus om att bli ditt ”bästa jag”.

Dom verkliga hjältarna är alla dessa helt vanliga ”någon” som fortsätter att kliva upp långt före mig för att jag ska få min tidning i brevlådan.

Så till alla er som fortsätter att gnugga och kämpa för att vårt samhälle ska fungera

 -Tack!

– Tusen tack!

Du är för mig den ”skönaste, coolaste och härligaste av alla typer”

Micronäring

Micronäring.

Jag står i kön till skattekontoret för att beställa ett personbevis. Det regnar och de andra i kön har inga paraplyer utan jackornas luvor skyddar dom. Längst fram står en väktare och släpper in oss på nattklubbsvis, i grupper om fem sex personer.

När jag kommer fram ser jag hur blöt väktaren är och frågar om han vill dela paraply med mig. -Tack ,säger han. -Det går bra ändå.

Vi kommer in i lokalen och väntar på vår tur till någon av kassorna.  Då kommer väktaren fram med ett stort leende och säger att han verkligen uppskattade min fråga. Han berättar hur ofta han får möta griniga , sura och irriterade människor. 

Tänk vad mycket en liten handling kan göra.  Den kostade mig ingenting.

Du som är ledare. Du som har makt. Du som har ett paraply. 

Det är vi som kan göra något.

Det är vi som ska göra något.

Vi behöver visa vägen. Kliva ner från läktaren och gå ut på planen och möta alla utmaningar på riktigt.  Det är så lätt att välja det enkla. Att haka på och sjunga med i körerna om otrygghet och kaos i vårt samhälle.  Låt oss stämma upp i en annan visa som leder till en bättre och mer öppen värld.

Skapa, gå före, möt upp, samtala, krama, omfamna, tydliggör, markera,  inspirera och låt oss röra oss mot ett samhälle byggt på gemenskap istället för polarisering, egoism och rädsla.  Ifrågasätt de krafter som använder sig av skrämsel, hot och uppdelning som förklaringsmodell.  De som mycket medvetet, spelar på våra känslor.

Ta tag i de vilsna unga genom att stå upp för det gemensamt bästa. Ge polisen mentalt stöd. Lita på att de under århundranden demokratiskt byggda systemen är för allas vårt gemensamma bästa. Utmana, problematisera och ifrågasätt vår folkvalda MEN ge dom också möjlighet att fatta så bra beslut som möjligt. Hur ska någon vilja bli politiker när det blåser så hårt oavsett vad de fattar för beslut.  Hur får vi ut mer av vårt demokratiska system? Den demokrati som vi har, är det bästa systemet vi känner till.  Expertstyre, diktatorer och kungar fungerar inte, för det gemensamt bästa. 

Vi skapar samhället och klimatet tillsammans. Vi lever i en annan tid nu. Vi behöver förhålla oss till det nya genom att leda, inspirera och aktivt röra oss mot det kollektiva igen. Inte sitta på läktaren och skaka på huvudet med inställningen att ”Det var mycket bättre förr”.

Om du tror att vi kan leva i ett så kallat ”Änglagård” med taggtråd runt kommer du bara att bli besviken. Allt sitter ihop. För ”Ingen människa är en ö”. Vi bor alla här på planeten. 

Jag och du.

Jag har i dag beslutat mig för, att som gammal lärare,  ansöka om att få ut min lärarlegitimation. Jag kommer att söka upp de tuffaste klasserna i de tuffaste områdena för att göra skillnad på riktigt.  Vet du någon som vill ha en 4-9 lärare med inriktning på SO, så hör av dig. 

Häng med ner från läktaren du med. Vad kan du göra?

Möt upp varandra och fäll upp ditt paraply. 

Anders Lundin

Ledarutveckling!!!


Vi är så stolta över vår hyllade ledarutbildning. Vi har fått 4.9 av 5 på de helt utsålda kurserna. En stark nyckel, är att det det är 12 veckors uppföljningsmail, efter kursen. Vi har som extra mevärde en egen FB grupp för alla deltagare.

Dessutom ingår det en uppföljningsdag efter ett halvt år, där alla delar med sig av sina erfarenheter.

Häng med på denna unika och härliga utbildning! 

Att skickliggöra varandra. 

”Viktigt på riktigt” är en kommentar som vi fick av en deltagare.

Varmt välkommen!
Mer info på www.jdu.se/ledarutveckling/

Måste vi börja om från början igen?



Det är skjutningar, sprängningar och hotfulla ungdomar som utsätter andra för fara.

Det är bilbränder, knarkbrott och hotfulla personer i våra städer.

Det begås hemskheter, dumheter och sjukliga handlingar.

Det finns poliser, utredare och åklagare.

Det finns socialtjänst, domstolar och fängelser.

Det finns många olika lagskärpningar.

Det finns stor rädsla, oro och ängslan.

Det finns dom som eldar upp, skrämmer och alarmerar.

Det finns dom som hittar egna, snabba samband utan att ha på fötterna.

Det finns dom som tänker större och längre än att bara panikartat skrika rakt ut.

Det finns dom som vinner på att skapa oro och kaos.

Det finns dom som förlorar på att tänka efter innan man handlar.

Det är självklart att varje skjutning är ett samhällsproblem, att varje bomb är ett misslyckande och att varje rån är förjävligt.

Det är  djupt tragiskt att människor dör, att oskyldiga blir drabbade och att samhället blir utsatt.

Det är samtidigt djupt tragiskt när populistiska partier skaffar sig retoriska fördelar på detta lidande.

Det är samtidigt djupt tragiskt när människor i allmänhet ”hänger på” och sprider, än mer oro och skräck genom att förstärka, förvränga och ”egga på” budskapet. 

Vi behöver inte mer rädsla nu. Vi behöver tänka klara och tydliga tankar. Vi behöver se till att de mörka krafter som vinner på att piska upp stämningarna hålls borta från maktens korridorer.  Vi behöver rikta många av samhällets resurser för att skapa hållbara lösningar bortom de enkla och adrenalinfulla svaren om: ”Hårdare tag.”  

Hjälp inte mörkrets krafter genom att vara en ”dum idiot”. Låt bli att sprida och dela alla panikrubriker. Historien är fyllda av mobbar, vildsinta folkhopar och lättköpta drägg som handlat i känsloutbrott och panik. Dessa ”rädda grupperingar” har fått utlopp och näring i hatiska handlingar, så som häxprocesser, massutrotningar, kristallnätter och bokbål.  Alla dessa avskyvärda berättelser finns beskriva i gigantiska och oförlåtliga övergrepp. 

Samtidigt som lömska ledare smugit sig fram i maktens korridorer för att roffa åt sig makten. 

Tyrannerna har genom historien  uttryckt sig hårt och retoriskt skickligt direkt riktat mot människors rädsla.  
För de vet att människor som är rädda, fattar en viss typ av beslut. Envåldshärskarna är mycket medvetna om att de aldrig skulle  få makten i en eftertänksam och sansad miljö. 

Lägg din energi på att hålla ihop, stötta de som är ute och gör samhällstjänster åt oss alla och fråga dig vem som vinner på ett samhälle fångat av rädsla.  Vi alla är samhället. Vi alla bor här. Vi alla behöver ge stöd, utrymme och visa större klokhet än att släppa fram nya ”diktatorer” som ska ”frälsa samhället”.  Demokrati byggs lager på lager i sakta mak. 

Det vi har i dag har människor genom århundranden slitit för att skapa. Det finns massor kvar att göra men vi har inget bättre samhällssystem.   

Lyft blicken, se bortom svartmålningarna. 
Var en förebild. 

Släck inte bränder med bensin.

Håll ihop!

Den största smärtan ligger i våra egna tankar

ängtan efter att det vore skönt om världen var annorlunda kan ibland hindra oss från att faktiskt starta resan mot något annat. Att ljuga för sig själv och andra är ibland en strategi för att hantera den situation vi befinner oss i just nu. Men att undvika och fly har sitt pris. Vad skulle hända om du slutade tänka ”om bara” och om du slutade ljuga för dig själv?

Om bara vädret var lite varmare, eller kallare, eller blåsigare, eller lugnare, eller blötare, eller torrare, eller..

Om bara mitt företag hade fler trevliga kunder, eller andra kunder, eller bättre varor, eller trevligare personal, eller mer ansvarstagande personal, eller mindre ifrågasättande personal, eller bättre lokaler, eller..

Om bara mina barn var lite mer livliga, eller lite lugnare, eller lite klokare, eller lite mer kontrollerade, eller lite mer spontana, eller lite mindre frågvisa, eller lite mer frågvisa, eller..

Stopp! Där du är just NU är den bästa utgångspunkt du kan ha. För där du är just nu, är den enda utgångspunkt du har. Längtan efter att det vore så skönt om världen var lite annorlunda kan ibland hindra oss från att faktiskt starta resan mot något annat.

Lögner som skyddsmekanism

Att ljuga för andra, och för sig själv, är ibland en strategi för att hantera den situation vi befinner oss i just nu. Det är tur att vi har försvarsmekanismer för att kortsiktigt skydda våra egon och att orka gå vidare. Det finns dock en gräns som ser olika ut för oss alla. 

Du vet när lögnerna övergår från bruk till missbruk. Du vet när lögnerna går från att vara medvetna till att vi omedvetet ljuger för varandra och oss själva. När lögnen blir upprepad så många gånger och med sådan kraft att den känns sann. Liknelsen med att kissa i sängen är uppenbar, det värmer en stund men inte så länge. Vi hanterar de jobbiga känslorna genom att undvika eller genom att överbelasta med annat så som jobb, droger, spel, sex och träning. Bruk eller missbruk?

Att undvika eller minska flykten har förstås sitt pris och vad är alternativet? För eller senare kommer verkligheten i kapp oss. Att fortsätta den inslagna vägen med lögner skapar ytterligare ett lager av osäkerhet som i sin tur behöver nya lösryckta och påhittade försvar. Smärtan i livet, oavsett om den är fysisk eller social, kommer vi inte ifrån för den är en del av den mänskliga existensen. Vi kommer alla att möta smärta, men vi kan minska vårt lidande. 

Tänk på andra möjliga vägar – acceptans och självmedkänsla

Vi har olika strategier för att hantera jobbiga känslor. Ibland provar vi att undvika dem genom att försöka stänga av, ibland genom att hålla oss sysselsatta upp över öronen med annat. Men dessa två vägar ger upphov till mer stress i det långa loppet. När vi flyr från våra naturliga känslor blir de ofta värre och förr eller senare poppar de upp, fast kanske på ett annat sätt. 

Det finns andra vägar än att fly; öppna upp och var närvarande, arbeta med acceptans och självmedkänsla. Att på riktigt ta ansvar för sitt liv och att börja ta små steg mot det man vill i livet, trots att det kan vara utmanande och jobbigt. Acceptans kan vara att våga känna de jobbiga känslorna och tillåta dem. När vi accepterar det vi ser i spegeln kan vi starta resan. Acceptans handlar inte om att ge upp och resignera utan att vara mer öppen, lärande och nyfiken för det som händer. 

”Om inte du tar makten i ditt liv, gör någon annan det och då får du hoppas att den personen vill dig väl.”

– Anders Lundin

Många gånger är det i våra egna tankar som den största smärtan ligger. Vi dömer oss själva för att vi inte kan hantera en situation bättre trots att vi läst många självhjälpsböcker. När vi tar tag i och verkligen utmanar tankar som stressar oss kan det för stunden upplevas som hemskt. Då är det så lätt att ge upp. Då kommer det ibland upp tankar så som: ”Jag borde hantera detta bättre än så här, det är fel på mig”.

Du behöver bli pilot och styra sitt liv i den riktning du önskar. Du behöver göra jobbet, för om inte du gör det, lever du i någon annans plan. Det är inte alltid lätt, trevligt och roligt utan det kan vara mycket påfrestande och arbetsamt, dessutom riskerar du att misslyckas. Men vad är alternativet?

Om inte du tar makten i ditt liv, gör någon annan det och då får du hoppas att den personen vill dig väl.  

Våga. Gör en liten sak direkt, gör det nu direkt. 

Det är ditt liv.

VI BYTER NAMN!

Den 12 augusti kommer vi att lotta ut flera fina priser bland de som skickar in namnförslag. Första pris är en gratis föreläsning.

Det var kallt, mycket kallt…

Det var kallt, mycket kallt i vattnet när jag skulle lära mig att simma. Vi hade suttit i sanden och fått öva på ”bentagen” genom att dra upp våra hälar mot kroppen och vinkla ut fötterna i 45 grader och trycka ifrån. Huttrande med blåa läppar och med skakande tänder, simmade jag innanför den stora bryggan. På den ”säkra sidan” bottnade jag utan problem och trots kylan, hade jag kontroll. 

Jag lärde mig bröstsim och flyta på ”säkert djup”. Efter några dagars övande kom den stora dagen när vi skulle ”simma upp” på ANDRA sidan bryggan. Där vattnet var skrämmande blåbrunt och mörkt.

Pirrig klättrade jag ner för stegen och med vatten upp till hakan, stående på tå, nuddade jag precis botten. Jag plaskade iväg med ”panikartade simtag” och med stor ansträngning kom jag framåt. Efter ett oräkneligt antal kallsupar orkade jag inte mer och satte ner mina fötter. Rädslan var stor och paniken kom. Mina tår var maximalt utsträckta när de nådde leran och med hög puls fick jag flämtande tag i den säkra bryggan igen.

Jag höll mig krampaktigt fast, samtidigt som jag såg hur några av mina klasskamrater hoppade från ”trean” på hopptornet längre ut. De ropade nedsättande om oss nybörjare.
De stojade och skrattade högt, precis innan de plumsade i vattnet som kanonkulor.

I en del arbetsgrupper som jag arbetar i pratar vi om återkoppling. Det är inte helt ovanligt att någon tycker feedbackträning är larvigt och slöseri med tid. Jag har hört nedsättande uttryck i stil med följande: 

–Men hur svårt ska det vara att säga ifrån om något är fel?

-Öppna munnen om du tycker något, för F*N! -Här har vi ju högt i tak!

När jag hör den sortens kommentarer av någon ”bakåtlutad och självsäker” typ, tänker jag på de som hoppade från hopptornet. De som skrattade åt oss andra nybörjare.
Hade de glömt bort hur det var när de tog sina första simtag?

Tänk om de ”tysta” personerna runt bordet aldrig övat på att säga ifrån eller ge återkoppling till andra? Den som tycker det är ”så lätt och självklart” har ett STORT ansvar att vara en fast punkt åt den som gör osäkra och tveksamma försök att ge eller ta emot återkoppling.

Det har visat sig att det är inte alltid de som pratar snabbt och högt, som har de bästa idéerna.

I dag vågar jag hoppa från ”femman” om jag får hålla dig i handen och framför allt är jag inte orolig för om jag ska klara av att simma när jag väl hamnar i vattnet.

Vill du läsa om vad våra kunder tycker om att jobba med oss? 
http://xn--skickliggra-zfb.se/kunder/referenser/